Mi bekjennt, Ann Tick

(Frit efter Anton Berntsen, 1928/1922)

Mi bekjennt, Ann Tick, æ en ondele jen,
de sæjer a, sjel om hon å æ mi ven,
vil en tåål for en sag å så småt leste ve,
så spøer hon så tvæære: "Hwa nøtt er et te?"

A syssel mæ info wa åldti mi glee,
vi håer på computern nowwe dejlig å see,
men komme mi bekjennt å sie mæ dæve,
så spøer hon så håånle: "Hwa nøtt er et te?"

Musik a no åldti så godt hå ku li,
å sommti a download en kjøn melodi,
men træffer et så, te a mødde Ann Tick,
hon spøer, som hon plejjer: »Hwa nøtt er et te?«

Tit bipper æ Reader mæ nytt frå a wern,
te o lææs o wa skjeer ka hon ålde fo ståånd;
for æ bøhwer å æ blaaj må hon jawn bjerre ve,
de andt ræjn hon ett, få - "hwa nøtt er et te?"

A tøgges ett, verden wa te å hold ud,
hwes ett åld de kjøn wa wos te jengle så let;
men tænk, om wo juer håd wan skavt a Ann Tick,
så trow'r a, de kjøn håd ves ålde wan te!